bloggens möjligheter

gertrud hellbrand skrev i dag en intressant artikel på DN kultur som handlade om bloggande; hur man kan förstå bloggandet av idag som samhällsfenomen. den typiska bloggaren beskrivs i artikeln som en person som delar med sig av sin vardag, som offentliggör det privata. en fråga som ställs handlar om offentliggörandet av det privata.

jag har ju en alldeles nystartad blogg så självklart funderar jag på om bilden är träffande också på mig. en kompis nämnde idag att hon kände sig träffad av beskrivningen. ja visst är det så, på ett plan stämmer det ju också mig. på andra inte. den här bloggen har ett politiserande av det privata som sin mission. jag vill samla alla oss stevemartinfantaster, människor som ofta lever dolt med sitt intresse. här vill jag skapa det samtal om stevemartinfilmer som inte bara avfärdar honom på det där dålig-kommersiell-kultur-sättet.det skär i mitt hjärta när jag hör andra prata om honom på det sätt som ofta görs. så där med en grimas som förändrar hela ansiktet som om personen hade svalt något vansinnigt äckligt. jag ser mig alltid nervös omkring för att försäkra mig om att steve inte är i närheten. du är missförstådd vännen! jag vet!

men det är mitt självpåtagna uppdrag att upprätta din heder och försöka nå fram till människor för att nå upprättelse och intresse för det viktiga arbete som du gör. dina politiska drivkrafter glöms systematiskt bort. ditt arbete för alla människors lika rätt och värde och de strukturella maktanalyser som alltid ligger till grund för vad du än företar dig. spåren av dina politiska övertygelser kan vara svåra att se för den orutinerade stevemartintolkaren. jag försöker vara ödmjuk inför det, inte vara elitistisk och döma andra.

jag drivs av övertygelsen om att mitt arbete kommer göra skillnad. en dag kommer konstnärer, författare och artister fylla kulturscenneran med tolkningar av dina alster. kultursidorna kommer svämma över av artiklar som lyfter fram dig som det geni du är.

som ett led i det här arbetet har jag startat den här bloggen. det identitetsstärkande arbetet är viktigt. här vill jag att människor skall kunna känna sig speglade för den del av deras person som handlar om en uppskattnign av dina filmer, dina begåvade uttalnden och din litteratur.

den som vill är också hemskt välkommen att diskutera dig, eller kanske efterlysa filmer som saknas i samlingen liksom berätta om dubletter man vill bli av med. bloggen är en del av femårsplan där nästa steg är att skapa ett community på nätet jämförbart med facebook.

"mixed nuts"

ser i dagarna på "mixed nuts" från 1994. steve hade ännu inte fått den där jag-är-en-man-i-övre-medelåldern-looken utan har fortfarande en jag-är-rätt-så-ung-och-oskyldig-looken. vilket han ju för övrigt försöker spela på också i sina 00-tal-filmer. "mixed nuts" gjordes av nora ephron som också regisserat både "när harry träffade sally" och "sömnlös i seattle", två andra av mina favoriter.

den här filmen utspelar sig på en arbetsplats där steves karaktär är chef och där verksamheten går ut på att man driver en jourtelefon. det är mycket mer farsartad komik än jag kan minnas att jag sett i någon stevemartinfilm tidigare. i övrigt den där lite tokroliga antihjältskomiken. en av karaktärerna är en transa, vars närvaro i filmen mkt handlar om att publiken ska skratta åt heteronormsbrotten när någon i en manskropp har ett feminint uttryck och klädsel. detta helt i linje med martins filmer i övrigt som inte gör något annat än att reproducera maktordningar kring kön, ras, sexualitet och så vidare.

eller så kanske steve martin tyckte att farsen var det bästa sättet att kommentera det samtida amerikanska samhället - reagan hade några år tidigare ersatts av bush. transan representerar en av de grupper som drar en nitlott i ett samhälle där heteronormer och marknadsekonomi växelverkar. och jourtelefonen menar han säkert ska fungera som symbolen för det ideella och privatas ansvar för de sociala frågorna i ett liberalkonservativt samhälle. den klassiska novellen "stone butch blues" av leslie feinberg kom ut 1993 i USA. det är svårt att se "mixed nuts" på ngt annat sätt än som ett uttryck för att steve martin vill problematisera en transfobisk vardag inspirerad av boken. i boken illustrerar feinberg hur ekonomin hänger ihop med kön som maktordning genom att visa på hur arbetsmarknaden sorterar människor utifrån femininitet och maskulinitet. detta kan man mao se spår av även i filmen, om man förstår ekonomi i bredare bemärkelse än arbetsmarknad.

fan, inte har jag tänkt på det förut - steve martin driver rättvisefrågor ur ett intersektionellt perpsektiv - olika maktordningar hänger samman. här med fokus på kapitalism och kön.

tack steve för att du förklarar saker så bra för mig!