1996 kom Sgt. Bilko, en film som bygger på teveserien från femtiotalet med samma namn. Precis som i originalet är det Sgt. Ernie Bilko, soldaten som är antitesen till macho som är huvudkaraktären. Jag såg för första gången på flera år om filmen häromdagen. Steve Martin är i sitt esse när han är i händelsernas centrum i två parallella äventyr; ska hans tjej (spelad av Glenne Headly som han även spelar mot i Rivierans guldgossar) få honom gift under de trettio dagar som hon ställt som ultimatum? Om inte är relationen över efter att han missat bröllopet och henne i brudklänning ett antal gånger. Och ska han klara sina spel- och betting-projekt som egentligen är hans huvudverksamhet på förläggningen Fort Baxter? Också när Rivalen Från Förr lyckas hitta honom för att göra upp för tidigare oförrätter.
Det kan låta som ett upplägg som är gjort för många gånger tidigare, för att det ska bli något annat än trist och förutsägbart. Men den queerfeministiska intersektionella filmkonsumenten kommer bli nöjd. Det här är ju Steve Martin och vi vet att man behöver gnugga en del på ytan för att nå fram till de verkliga och politiskt subversiva berättelser som döljer sig där under när man polerat ett (bra jävla) tag.
Och jobbet att polera filmens heteronormativa yta är väl värt. När man gnuggat den ett tag utkristalliserar sig nämligen en högintressant berättelse om äktenskap och maskulinitet, om normer kring organisation av relationer och om hegemoniska (maskulina) genus i en västerländsk kontext. Berättelserna möts naturligtvis på den djupare nivån och tydliggör pedagogiskt hur kön och sexualitet hänger samman, hur stabila kön förutsätts för normer kring samlevnadsformer. En scen som är central för att synliggöra intersektionen kön och sexualitet, är den då Steve Martins flickvän är ute på dejt med Rivalen från Förr och Steve Martin kontrar med att boka bord nära på samma restaurang. Som dejt har han bjudit med en av sina manliga soldater som för kvällen är omklädd till kvinna. Det otränade ögat kanske tror att poängen är att publiken ska skratta åt det brott mot stabila normativa kön som transkaraktären utgör. Men icke då! Vad Steve Martin gör är att mycket elegant låta kritiken av de privilegier som följer på en monogam normativ heterosexuell position som kommuniceras genom hans flickväns dejtande av någon annan, harmoniera med en kritik av cis-positionen. Något som sker genom transkaraktärens centrala roll i scenen. Bordens närhet till varandra blir vidare symbolen för intersektionen mellan de olika maktordningarna.
Steve Martin är antihjälten som tillsammans med sina soldater ägnar sig åt spel så snart tillfälle ges. Dessa personer drivs inte av en önskan om att få försvara sitt land eller för den delen ge sig ut på ett Krig Mot Terrorismen. Det är en antimilitaristisk kommunikation med publiken som gör filmen högaktuell när jag ser den dagarna efter sexårsdagen av USAs invasion av Irak. Det är inte orimligt att tänka att Susan Faludi fick inspiration till boken Ställd som kom några år senare och bland annat problematiserade nordamerikanska maskulinitetsideal som genomsyrar armén. Filmen bör självklart ses som ett motstånd mot en hegemonisk maskulinitet. De värden som istället premieras bland Steve Martins soldater handlar om empati, omsorg och respekt för människors olikhet.
Det är det mer inkluderande maskulinitetsidealet som segrar, medan den problematiska maskuliniteten oskadliggörs. Det sker också genom att visa att ibland är det moraliska rättesnöret inte förenligt med formella regler. Och då tvingas den ansvarstagande medborgaren att gå utanför dessa. Att leva i ett samhälle som redan från början är orättvist tvingar ibland till detta. Det kommuniceras genom scenerna som handlar om att fuska sig igenom en uppvisning av ett nytt vapenslag. Här återfinns också filmens tydliga strävan att politisera publiken. Den säger ”Upp med dig ur teve-soffan när filmer är färdig, gå ut och gör nytta!”
Samtidigt som filmen är en parodi på en typ av maskulnitet som fostras i armén, är den också en kritik mot hegemoniska samlevnadsformer. Det kan i förstone framstå som att stevemartinkaraktären är en ickefeministisk oansvarig heterosexuell man som inte strävar efter en jämlik relation med sin tjej, när han glömmer bort datumen för deras bröllop gång på gång på gång och därför missar att komma till kyrkan. Eller när han hamnar vid ett pokerbord ”med grabbarna” på utekvällen som skulle bli en romantisk dejt med hans tjej. Detta är dock som sagt enbart den närsynta läsningen. För den som känner Steve Martin vet att han inte är så banal, utan att vad han egentligen vill säga är att "hörrni folks, det här med äktenskapet, vad representerar det egentligen?" Genom att synliggöra könskonflikten som det heterosexuella äktenskapet historiskt innehållit och dagens resursöverföring mellan könen som den äktenskapliga organiseringen av relationer fortfarande innebär, vill han uppmärksamma oss på att vi måste diskutera dessa viktiga frågor. Så du! Upp med dig ur teve-soffan och gör något viktigt; släng in den här filmen i din dvd-spelare, tryck på play och njut!
